WORKSHOP I LISSABON MED PIA ULIN OCH PETER ODEGAARD
Hanna Wendelbo
Att söka ny kunskap är att lämna sin comfort zone och finna något nytt och spännande. Det var den tanken jag fick peppa mig själv med när jag på skakiga ben begav mig till Lissabon för att delta i en Workshop med fotograf Pia Ulin och blomsterkonstnär Peter Odegaard. Nu när jag har kommit hem och landat så kan jag verkligen konstatera att jag varit ute och farit så långt utanför mitt bekväma territorium, gjort så fula bilder, varit så besviken på mitt resultat, för att sedan överträffa mig själv och på riktigt utvecklas. Om möjligt kan denna workshop varit det bästa jag har gjort för mig själv på väldigt länge!
Pia Ulin har tidigare haft workshops i fotografi i Barcelona och jag har med avundsjuka sett bilder poppa upp i mitt flöde från dessa utbildningar, men inte riktig haft en tanke på att det skulle finnas en möjlighet för mig att kasta mig in i något sådant. Men när sedan inbjudan till årets workshop kom och även min stora idol Peter Odegaard låg bakom det hela, tvekade jag inte många sekunder innan jag anmälde mig. Det får bära eller brista tänkte jag, man vinner inget om man inte vågar! Med mitt kommande bokprojekt så behöver jag utveckla mig själv fotografiskt och här var min chans.
Peter bor sedan fyra år tillbaka i Lissabon och han bjöd in oss i hans hem. Hans hem är antagligen det vackraste, mest personliga hem jag har varit i. Fantastiska stilleben i varje hörna och färgkombinationer i golv, väggar och textilier så träffsäkra att man bara känner hemtrevligheten slå emot en med full kraft i denna lya där högt över Lissabons takåsar. Peter är blomsterkonstnär och stylist med världens som sitt arbetsfält, och det ger avtryck i hemmet på bästa sätt.
Workshopens andra dag utspelade sig i Peters bostad, där han visade tre olika typer av blomsterstyling för helt olika temperament och uttryck. Därefter var vi välkomna att sätta dessa buketter i miljö och fotografera så det stod härliga till. Första dagen då vi fotade i ett helt magiskt öde hus, misslyckades jag totalt med mina bilder och var besviken på mig själv för att jag inte fick till det bättre. Detta kände de fantastiska mentorerna Pia och Peter av och jag fick mjuk guidning och handledning på bästa sätt av de båda. Att få den där knuffen i ryggen, eller vänliga buffningen på handen var min räddning och utveckling, något jag för alltid kommer vara dem tacksamma för!
Att stiga in i Peters lägenhet är som att välkomnas till en annan värld, där högre estetik råder. De rödgula tulpanerna i terracottakrukan fångade verkligen mig i entrén där jag hängde av mig min röda kappa.
Första buketten Peter skapade var en vit romantisk dröm, med en bas av eucalyptus, helleborus, rosor, ranunkler, nejlikor och några strån och en apelsinkvist från trädgården där vi hade varit dagen innan. Buketten var en hyllning till den danska författaren Karen Blixen och hämtade upp tankar från henne. Till exempel gillade inte Karen Blixen de blad som växer på en blomma, så rosorna skalades rena från sina rosblad innan de placerades i vasen. Först byggdes basen upp med eucalutusbladen som angav form och riktning och sedan placerades blommorna i detta i olika kluster. Peter lekte runt med rosornas former och och kallade smickrande nog knepet med att får en köperos att se ut som en trädgårdsros för "Hanna-tricket", det var fint, men både han och jag vet att det är ett gammalt knep som blomsterstylister använt sig av i flera år... Om du vill veta mer hur jag tänker när jag arrangerar en bukett, jag tänker att det ska kännas som ett riktigt bra mingel-party, så klicka in här.
Den andra varianten på blomsterstyling var att sätta samman tre utvalda formstarka vaser och utifrån det skapa sin komposition. Att kombinera svartkål med vita irisar har jag aldrig tidigare sett, men attans så poetiskt uttrycket blev! Genialiskt vill jag påstå.
Den tredje buketten Peter visade, medan vi lät våra kameror smattra på, var en färgstark komposition med inspiration från Bloomsbury-gruppens estetik. Som bas i terrakottakrukan körde han ner det sista knippet av svartkålen som sedan fungerade som stabilisatorn till hela buketten, men utan att den överhuvudtaget syntes! Genialiskt även det! Vem behöver oasis när det finns svartkål?!
Kompositionen fylldes sedan på med de gulröda tulpanerna, krasse i gult och orange, ranunkler i flera olika nyanser och toner av rött och cerise, ringblommor och ett par anemoner som pricken över i. Jag blev oerhört inspirerade av denna bukett då jag alltid odlar krasse och ringblommor, men det är sällan jag använder dem till buketter, vilket jag verkligen kommer göra framöver!
Buketten fick sedan flytta ut i trapphuset på en randig piedestal med korkväggen som fond. Pia satte genast igång med att fotografera den och jag tog rygg på henne för att lära mig mera. Jag blev helt kär i denna samling blommor som på ett oväntat sätt talade direkt till mitt hjärta. Resultatet från dagen som jag sedan presenterade som en fotografisk kärleksförklaring till Peter och hans generösa förhållningssätt hittar du här. Bilder jag är oerhört nöjd med!
När vi sedan hade gått bananas på hela Peters lägenhet och alla tolv deltagare hade fångat varenda vinkel och vrå ur sitt egna personliga perspektiv, så landade den underbara Bloomsbury-buketten på Peters köksbord. När säsongen sedan kommer till min trädgård och jag kan skörda denna typ av blommor då ska jag minnas denna bild och sätta en bukett på mitt köksbord.
Under dessa dagar har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan, depp och eufori, och det är kanske ur just dessa känslor utveckling kommer? Jag känner sådan tacksamhet till denna grupp av människor som jag har fått dela denna upplevelse med. Laura Riihelä, Fanny Hansson, Sophia Bratt, Åsa Liffner, Mike Karlsson Lundgren, Hilary Robertson, Charlotte Bladh, Pia Ulin, Peter Odegaard, Åsa Copparstad, Fredric Boukari och Åsa Myrberg (ej med på bild). Klicka in på allas länkar och så får du se hur våra olika tolkningar och personligheter ser ut! Ren magi skapades under dessa dagar!
Allt kringarrangemang sköttes till stor del av fantastiska Sofia, med sitt nystartade projekt Llot Llot. Håll utkik, för det hintades om fler liknande arrangemang med denna fina inramning! Jag åker gärna till Lissabon igen!
// Hanna Wendelbo
